Varför alpackor? Vad har man dem till?  

För tillfället har vi 11 alpackor. Vi startade med en grupp på fyra ston, varav två var dräktiga, de flyttade in hos oss den 17 december 2014. Redan i mars 2015 kompletterade vi vår flock med tre djur. Våra första ston förändrades enormt när det kom 3 till och vi förstod då hur viktigt det är att alpackor har en flock. De blev, nästan omedelbart, mer avslappnade, frimodiga, lekfulla och kändes tryggare när de blev fler.
Sommaren 2017 föddes det ytterligare 2 ston hos oss, båda i färgen Rose Grey, en huacaya (Leia) och ett vackert suri-sto (Måna). 

Den vanligaste frågan vi får är nog ”Varför har ni alpackor?” och det kan man ju faktiskt undra, men varje gång jag varit utanför gården och kommer hem och möts av synen i hagen, så vet jag exakt varför; att titta på! Jag tröttnar aldrig på att betrakta dem. 

Jag, Ninni är specialiserad hundpsykolog, och hade som syfte med de första alpackorna att träna dem för att bli en bättre hundtränare. Alpackor kräver helt andra lösningar både vid vardagshantering och vid specialträning, än vad hundar, normalt sett, gör och på så vis räknade jag med att bli en skickligare tränare.
Pelle var snabbt med ”på tåget” och vintern/våren 2014 besökte vi flera alpackagårdar och vårt intresse ökade för varje besök.
Vi kom på fler och fler argument för att ha alpackor. Vi ville till exempel ha betesdjur som inte trampar sönder hagar eller gnager på staket och annan inredning och vi insåg, efter erfarenhet med får och getter, att vi föredrar tysta betesdjur.

Alpackor har en fantastisk, ljuvlig ull och det är himla kul att lära sig spinna. Att sticka en sjal/mössa eller väva en pläd att värma sig med och samtidigt veta exakt vilket djur ullen kommer ifrån är något alldeles speciellt! 
Alpackor/alpackaull finns i 22 olika naturliga basfärger med minst 250 olika nyanser, man behöver aldrig färga ullen, såvida man inte tycker att färgning är en spännande hobby. 

Vi upptäckte också en underbar bieffekt, alpackor är fantastiska djur när det gäller att reducera stress. Att umgås en timma med alpackor har en lugnande inverkan på oss människor. Vi kommer, här på hemsidan, att berätta mer om den forskning som har gjorts om djurs fantastiska effekter på oss människor.

När vi bestämt oss för alpackor så valde vi att läsa allt vi kom över om dem, det finns en del engelsk litteratur, men inte så mycket på svenska. Vi fann en bok om hantering, Camelidynamics av Marty McGee Bennett och kände att hennes metoder och ”tänk” passar oss, det är i stort sett samma synsätt som vi har på hundträning (se vår hemsida: villgottshund.se) Hos Österlen Alpacka i Simrishamn fann vi kurser i Camelidynamics, och vi gick vår första kurs för Marty McGee Bennett i början av september 2014. 2016 gick vi ytterligare en kurs som innehöll djurassisterad terapi, för Marty McGee Bennett och Paulette Kaskinen. 

Med facit i hand är vi så himla nöjda med att vi gick kurs först och tog hem djuren sedan, något vi varmt rekommenderar alla som står i begrepp att köpa ett nytt djurslag. Använd gärna nedanstående länkar om du vill läsa mer om alpackor. 

https://www.camelidynamics.com

Österlen alpacka

Våra alpackor:

Vi har i skrivande stund 6 huacaya-ston, 3 suri-ston, 1 suri-valack och 1 huacaya-vallack. Vi kommer att lägga upp bilder på var och en med namn och möjlighet att beställa garn från exakt den alpacka man gillar. 

Det finns två typer av ull (fleece). Huacaya är den vanligaste, den ullen står rakt ut från kroppen och djuren ser väldigt tjocka ut under vinterhalvåret fram till klippningen i maj, vi blir lika förvånade varje gång över hur små de är när de är nyklippta. Den andra typen är Suri som har en ull som hänger ner i lockar, eller ”dreads”, som ett barn på besök tyckte.

Redan första vintern förstod vi att det är tuffare att vara suri på vintern.. Regn och blåst i kombination med låga temperaturer är inte så kul när man har "mittbena". Våra djur har alltid tillgång till stall och de flesta av dem väljer, även sommartid, att stå inne när det regnar. När snålblåst och regn härjar som värst eller kylan kryper ner under 5 minusgrader så tillhandahåller vi värme i en del av stallet och vi anser att alpackorna själva sedan är kapabla att avgöra vad som är skönast för just dem. Förvånande nog så väljer även några av våra huacayor, med tjock vinterull, att stå vid värmefläkten eller under värmelampan när det är ruggigt väder.

Födda hos oss:

Den 4 juli 2015 var en stor dag för oss, då födde Aurore (huacaya) vårt första, älskade lilla stoföl Charlie (huacaya). Hon låg där i stallet alldeles nyfödd när jag kom ut för morgonkollen, fortfarande med fosterhinnor om sig. Tillitsfulla Aurore betraktade mig en kort stund innan hon återgick till att idissla i godan ro och lät mig pyssla om den lilla en stund. Hon hade intorkade fosterhinnor runt munnen som jag avlägsnade och kollade så att hon kunde andas ordentligt. Charlie är en självständig, vacker och himla mysig alpacka. Hennes pappa Shamarra Lone Star är en supertrevlig hingst som gillar agility.

Två veckor senare födde Flamman (huacaya) den svarta lilla Pärlan (huacaya). Hela vår människofamilj, var närvarande i hagen och det rådde nästan andaktsfull stämning. En fantastisk händelse som vi är så glada över att ha fått vara med om. Direkt efter födseln kom alla övriga i flocken fram och nosade på den nyfödda en i taget, lugnt och sansat, sedan lämnade de mor och dotter att klara sig själva. Pärlan är en ganska frimodig, okomplicerad och trevlig alpacka. 

 

Frågor vi ofta får:

Är alpackor rädda? Oftast kommer frågan i samband med att någon har sträckt ut handen efter dem och de har hoppat undan. Nej, alpackor är, enligt vår erfarenhet, inte ett dugg mer rädda än andra djur. De är flyktdjur och har ögon som sitter på så sätt att de ser åt i stort sett alla håll utan att ens vrida på huvudet. Detta gör att de registrerar och reagerar på minsta rörelse. De kan hoppa undan av att någon plötsligt lyfter handen, men de, flesta, är extremt nyfikna och kommer snabbt tillbaka för att undersöka vad det var som hände. Vi anser, tvärtom, att många alpackor är ganska tuffa och de är duktiga på att samarbeta. Om de tror att de har något hotfullt i närheten så samlas de i en klunga för att ha möjlighet att freda sig. Vi tror att de kan gå illa åt en eventuell angripare så länge denne inte är så stor.

Kan alpackor vakta mot rovdjur? NEJ! Absolut inte! Alpackor är alldeles för små för att vakta/skydda mot rovdjur. Somliga anser att man kan använda lamor, som är betydligt större, som rovdjursvakt, men vi anser att det allra bästa är att använda boskapsvaktande herdehundar om man har rovdjur runt knuten.

En annan fråga som dyker upp av och till är om man kan äta alpackor. Ja, det kan man och det gör man både i Peru, Nya Zeeland och Australien och vad vi har förstått så kommer det att dyka upp alpackakött på norska restauranger inom kort.

De, vi har talat med, som har ätit alpacka, säger att det är gott. Och så länge djurhållningen är schysst så moraliserar vi inte över dem som anser att man bör ta vara på köttet från de djur som man av någon anledning inte kan behålla.

Här på Absolut Alpacka har vi bestämt oss för att inte föda upp eller sälja våra djur som köttdjur. Vi har en så liten flock, vi tränar dem till djurunderstödd verksamhet och vi ser dem som en del av vår familj, det skulle kännas makabert, för oss, att äta dem. 

Från och med hösten 2018 kommer vi att erbjuda visningar av våra alpackor och vi kommer också att hålla någon/några kurser för hundtränare/-instruktörer/andra djurtränare som vill prova på att träna ett väldigt speciellt djurslag.
Vi kommer att berätta mer om detta här på hemsidan, håll utkik!