Alpackans ursprung  

Alpacka (vicugna pacos) är en kamelid, dvs nära släkt med lama, guanacon och allra mest med vicuñan som lever vilt i Anderna. Men alpackan är även släkt med kamel och dromedar. Alpackan härstammar från Anderna i Sydamerika, främst från Peru, Chile och Bolivia. Idag räknar man med att ca 85% av jordens alpackor lever i Peru dvs ca 2,5 miljoner, cirka 500-600 000 djur i vardera Chile och Bolivia. Det var länge exportförbud men 1984 kom första alpackan till USA och nu finns det alpackor över i stort sett hela världen, i hela Europa har vi ca 30 000 och i Sverige omkring 2000 djur.

Domesticeringen av alpackan inleddes för ca 6 000 år sedan och sedan dess har många av de sydamerikanska kulturerna varit beroende av alpackor dels som föda men mest på grund av deras fantastiska ull.

När spanjorerna invaderade Sydamerika och inkariket, i början av 1500-talet, så dödades upp emot 80% av ursprungsbefolkningen och man dödade, urskillningslöst, alla kameldjur, som hölls som boskap, man har beräknat att ca 90% av alla alpackor utrotades under den här tiden. Spanjorerna insåg att framförallt alpackorna var viktiga för inkafolket, de försåg ju dem med både mat och kläder och därför stiftade de lagar som förbjöd kamelider. Spanjorerna höll såklart också boskap, men föredrog de får de själva hade haft med sig.
Det fanns djurägare som lyckades fly längre upp på högplatån med sina djur, på 4000-5000 meters höjd över havet tvingades de lära sig att leva, både människor och djur. Klimatet där är mycket strängare och det är mycket kargt och ont om bete. Det är ett svårt klimat, särskilt för suris, och förflyttningen decimerade därför antalet alpackor ytterligare.
Numera är det högplatån med Peru, Chile och Bolivia som räknas som alpackans hemland. 

 

 

 

Lite alpacka-fakta:

  • Ett intelligent och mycket trevligt djur.
  • Lever ca 20-25 år.
  • Mäter ca 1 meter i mankhöjd som vuxna och väger mellan 50-80 kg.
  • Är tvåtåiga djur med trampdynor, förstör inte hagarna som hovdjur gör.  
  • Har tänder i underkäken tuggplatta i överkäken. 
  • Har delad överläpp som de effektivt använder för att välja ut de allra finaste växtdelarna med i motsats till många andra betesdjur som river och sliter upp gräs och andra växtdelar. 
  • Är idisslare med 3 magar
  • Har två ulltyper (fleece-typer) Huacaya och Suri. Surin är den finaste ullen men båda typerna ger otroligt mjuka och sköna garner, de flesta kan ha alpackaull rakt emot huden utan att det kliar. Ullen innehåller väldigt lite lanolin (fett) och brukar därför fungera även för pälsdjursallergiker. Alpackans ull är väldigt varm och även en tunn glest virkad/stickad sjal värmer skönt över axlarna.
  • Ullen förekommer i 22 naturliga basfärger med minst 250 fantastiska nyanser 
  • Har lång dräktighet, ca 11,5 månad +/- 1 månad
  • Föder ett föl lång, enstaka tvillingar förekommer men det är extremt ovanligt att båda två överlever
  • Äter finbladigt gräs, en del sly (löv) hö/hösilage och kamelpellets 
  • Måste ha D-vitamintillskott under vintern
  • Är extrema flyktdjur men generellt sett inte rädda tvärtom nyfikna och framåt.
  • Gillar inte beröring men somliga kan vänja sig och/eller acceptera beröring mot att de får något gott att äta i gengäld. 
  • Har en stressreducerande effekt. Om man vill umgås med alpackor, på riktigt, så måste man träna sig i att vara lugn, om man stressar eller försöker skynda sig så springer de undan och man får inte en chans att lära känna dem.
  • Är ofta särpräglade personligheter vilket gör det extra intressant att lära känna dem. 
  • Det finns flera exempel på hur man har tränat alpackor att apportera, köra agility mm, somliga tycker till och med att det är okej att bli klappade.
  • Alpackor har visat sig vara bra i terapisammanhang, de har en lugnande inverkan på de flesta människor. Man får en härlig känsla av bekräftelse när dessa fantastiska sagoväsen betraktar en med sina stora ögon med oerhört vänliga och nyfikna blickar.